E D W i L L

I morse (inatt?) runt kl 5 vaknade jag av att David ropade: "EMMMAAAA, vart är din bilnyckel?!?" Jag vet inte hur många av er som tänker klart den tiden på dygnet, men jag är inte en av dem som gör det. Så jag svarade att jag inte hade en aning, och att han borde låta mig fortsätta sova. "MEN KOM NER OCH HJÄLP MIG ATT LETA DÅ!!" Så det var bara att känna mig fram i rummet efter något att ta på mig och gå ner.

David hittade nyckeln och drog iväg till jobbet. Och där stod jag, klarvaken, alldeles för tidigt på morgonen. Jag beslöt mig för att inte ens försöka somna om, eftersom Davids bil skulle besiktas straxt efter kl 8.

För att inte behöva stressa in till Bilprovningen gick jag ut i god tid för att hinna skrapa rutorna, svänga förbi macken för att fylla på spolarvätska, och framför allt hitta dit. Men när jag skulle vända bilen (här ute i ingenmansland, där ingen plogar vägen) fastnade jag i en snödriva. En halvtimme senare, med lite hjälp av en spade och pappa, kom jag loss.
Och jag som trodde att jag var ute i god tid. Man kan inte lita på vintern, den är oförutsägbar. Men jag hann. Precis.

Efter en sån här morgon brukar min dag gå utför, men det blev faktiskt precis tvärtom.
Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkningar, efteråt bjöd pappa mig på frukost på Sveas, och när jag kom hem väntade ett efterlängtat paket på mig i brevlådan.

Därför ska jag nu gosa ner mig i soffan med en kopp kaffe, en filt och första säsongen av Ghost Whisperer. För att dagen ska fortsätta på rätt spår tänker jag hålla mig inomhus, och lugn, resten av dagen.
- Emma