26'C ! sweeet
godnatt
/david
23'C inne och jag myser i kortbyxor!
Jag är anställd på proffice 1 månad nu. Den 22:a december slutar jag då och meningen är att jag skall jobba nu. Men ingen har ringt och inget tänker jag säga för idag så sitter jag eldvakt vid brasan! Termostaterna står på 18 grader här hemma men med lite stängda dörrar till "sällanrummen" här i huset så har golvvärmen slutat att snurra och kaminen låtit värmen stiga till 23 grader i övriga huset!
En månad till på Proffice ger bättre tid att hitta ett jobb. December går dock snabbt! och inget nytt på vare sig ams.se , monster.se , metrojobb.se , franschisefinder.com eller via ryktesspridning. Jaja, något skall nog dyka upp. Ska det inte det?
/DAVID
ge mig arbete
Så ge mig ett jobb.. någon! jag måste ha en 100% prestation 8 timmar om dagen för att överleva och orka prestera även den övriga tiden på dygnet.
det är skrämmande hur förslappad man blir. inte konstigt att långtidsarbetslösa blir långtidsarbetslösa :P Det vore i varje fall inte konstigt om jag verkligen blev långtidsarbetslös om jag blev arbetslös. (på riktigt).
/David
emma jobbar och david "söker" jobb
självklara ord men inte alltid att man tänker på dessa!.
så äre...
Det kan låta lite drastiskt men helt seriöst, man vill nog inte dela sitt alldagliga liv med resten av världen.. Min närmaste krets kan få veta att jag precis gick på toaletten och bajsade... men resterande? Inget ont om er som man träffar lite då och då var 4:e år när jag verkligen orkar gå till kyrkan och orkar träffa alla löst bekanta, eller skolkamrater som inte har hört av sig sen vi slutade, vad har ni för nytta av att få veta att jag precis har torkat mig med lambies mjuka toapapper?. Nej, det känns väl bara fel, gör det itne det?
Jag är inte bitter på det viset för jag känner inget större behov av en bred umgängeskrets. Jag vill bara inte leva mitt liv på internet och vill gärna slippa höra av någon man träffar när man berättar något för som man inte har hört något ifrån på otroligt länge: "jaa, jag vet. jag läste det på facebook"...
/david
.
gymmet
...precis hemkommen från 50 minuters löpning på gymmet och förundras över vissa (omöjliga?) fall. Jag säger inget om kroppshydda, utséende eller ålder men i alla fall... Varför går man på gym, sätter sig i en cykel (i det här fallet en "ligg-cykel" med en sadel utformad som en fotölj, och sen trampar lite löst utan att ens tendera att varken bli varm eller trött och på det.... HÖR OCH HÄPNA: dricker saft!. Sen efter en sissodär 15 minuter gå tillbaka till omklädningsrummet och sedan åka hem igen.
Vad gör man där? mer än uppehåller en maskin för någon annan?
Fast å andra sidan så tänkte en otroligt biffig person samma sak om mig här om dagen när jag satt och drog, i full rehabutrustning, på en maskin för överkroppen. Han frågade om jag verkligen inte var klar snart.
/David
läget är
Jag skäms. Jag sitter här och drar mig i håret, jag mår pyton och är nära ett sammanbrott. Varför? Jo, jag är 22 år gammal, snart 30 och tycks aldrig nå mina mål i livet. Jag skäms för att jag fortfarande står på golvet och trampar och känner mig så otroligt misslyckad. Jag känner mig misslyckad i karriären och jag känner mig misslyckad som pojkvän och blivande man. Men mest skäms jag över att ha dessa tankar.
För hade jag inte Emma, så skulle jag inte ens i närheten vara någons pojkvän just nu. Inte vad jag tror i alla fall. Vore det inte för Hennes föräldrar så skulle vi antagligen inte heller ha detta otroligt fina hus som är en bra bit på väg för att uppnå en bit av mina mål i livet. Och vore det inte för Ronny och Ewas stöd så skulle jag nog vara ett djupare vrak än vad jag redan är. Men ändå så kan jag inte gömma mina tankar om att jag känner mig så otroligt misslyckad just nu. Det skäms jag för, för det är inte rätt gentemot alla som lägger ned sin tid i oss.
För när det gäller karriären så är det ingen annan än jag själv som kan göra något! Så står jag på golvet och trampar så är det antagligen helt och hållet mitt fel. Klarar jag inte av motgångarna så är det jag som individ som är klen och ingen annan. Har jag inte lyckats lära mig spelets gång så är det ingen annan än mig själv som borde fundera på varför jag ens försöker!
Jag är en väldigt komplext person, men knappast mer än någon annan. Är bara det att jag kräver lite extra uppmärksamhet, uppmuntran, och kärlek än många andra. Är det att vara en drama-queen eller är det bara att ha ett taskigt självförtroende alt. taskig prestationsångest?
Ett inlägg från en, kanske tillfälligt, deprimerad själ. Jag skulle tro att det INTE är okej.
/David
race
En bild från segergänget! Jag kom 3:a och det är nästan förundligt! kul var det i varje fall!
snett och vint!
Ett till sné-problem är det stundande projektet i biblioteket. Golven är inte allt för plana och eftersom hyllorna skall gå längst väggarna och stå rakt efter varandra på golvet så skapar det stora problem. Eller ja, kanske inga större problem men det kräver dock lite mer arbete utav oss.
Frågan är vilken lösning som är bäst. jag har en idé som kräver lite extra virke, men innan jag anammar den idén så skall jag nog försöka höra med någon experkonsult som brukar komma med andra idéer och tips. - svärfar Ronny.